Med insekter förhåller det sig väl så att man beundrar dem och fascineras av dem. För mig gäller detta bara om de håller sig för sig själva. När de kryper på mig, hugger efter mig eller försöker suga blodet ur mig tycker jag inte om dem så mycket längre. Konstigt nog finns det undantag. Det är helt ok för mig att en nyckelpiga klättrar på min arm men inte en prickig stekel av annat slag. Mitt hjärta blöder över en omkullvält humla men en geting kan jag döda med mitt elektriska insektsracket. Jag tycker att det känns som att getingen vill skada mig till skillnad från den fridfullare humlan.
Det finns insekter som, när man slår ihjäl dem, bara blir till damm. Väldigt konstigt, tycker jag. Man tycker synd om dem.