Så vackert allt ändå är

Så vackert allt ändå är, 2019

År 1909 var konstnären Richard Berg ute i Tullinge för att måla Gustaf Frödings porträtt. Fröding var gammal, deprimerad och trött. Det var en strålande vacker vinterdag med nysnö och sol. De goda vännerna åkte omkring i häst och släde. Berg var intagen av naturens stillsamma skönhet, han tyckte allt var så underbart vackert. Men Fröding satt orörlig i släden med inåtvänd blick, till synes likgiltig inför solens glans och de snöklädda trädgrenarna. Till sist utbrast Berg: ” Nog tycker du väl ändå detta är vackert, Fröding?”

Fröding ryckte till och såg frågande ut. Sedan vände han långsamt huvudet först mot skogen, sedan himlen och satt därefter tyst en stund. Richard Berg har berättat att Fröding till sist, långsamt och med oändligt mild stämma, hade svarat:” Jag minns att jag en gång tyckt det vara vackert.”

Vemodigare kan det inte bli.

Urgamla varelser på botten

urgamla varelser på botten

I Norden finns berättelser från 100-talet om gigantiska bläckfiskar, som kallas Kraken. Sjöfarare var, som man lätt kan förstå, väldigt rädda för dem. Att de var riktigt stora förstår man av följande, lätt besynnerliga beskrivning nedtecknad av Biskop Wallenberg år 1781: ”Kraken är inte så fasligt stor. Faktiskt inte större än bredden på Öland”

Lindansaren

Lindansaren, 2018

Över ruskiga raviner och bland egendomliga varelser man inte känner måste man ändå våga. Man balanserar på den enda linan man har.