Nemo 1934

Nemo 1934, 2018

När Everett Ruess i början av 1930-talet lämnade sin familj för att utforska naturens skönhet var han bara 16 år. Han sökte sig till västra USA:s allra ödsligaste trakter. Bland klippruiner och urgamla petroglyfer tillbringade han fyra år alldeles ensam med sina två åsnor. Han träffade navajoindianer, mormoner, arkeologer och fåraherdar, men sökte sig alltid bort mot något annat. Han var en ”Vagabond for Beauty”. Allt han såg var så underbart vackert. Han skaffade sig ett nytt namn. Ett nytt namn och ett nytt liv. Han kallade sig Nemo.

När de fyra åren gått upphörde breven hem till mamma och pappa i Kalifornien. Everett försvann någonstans i gränstrakterna mellan Utah och Arizona och sökandet efter honom har pågått i över åttiofem år. De två åsnorna återfanns snart men Everett själv var, och är fortfarande spårlöst försvunnen. Det enda man hittat bland de branta stupen och ravinerna är inskriptioner med ordet Nemo 1934. No one.

Än idag diskuteras hans gåtfulla försvinnande, många teorier kring vad som hände surrar runt. Han drunknade i Coloradofloden, mördades av indianer, halkade på klipporna, svalt ihjäl, gifte sig med en navajokvinna, dödades av mormoner etc. Många vill verkligen veta, men många andra vill det inte. Legenden och mysteriet kring Everett Ruess kanske är större än sanningen. Till exempel att dammbygget vid Lake Powell för alltid gömt alla spår. Så här skrev Everett själv:” I´ll never stop wandering. And when the time comes to die, I´ll find the wildest, loneliest, most desolate spot there is”.

Roadrunner

Roadrunner

I sydvästra USA träffade vi på den här lustiga fågeln. Sitt amerikanska namn har den förstås fått för att den springer omkring på vägarna så väldigt snabbt. 32 kilometer i timmen! Den äter insekter men kan också alldeles på egen hand döda och äta upp en hel skallerorm. Den kan också skydda mot onda andeväsen enligt hopiindianerna. En högst imponerande fågel således. Men vem hittade på dess  svenska namn, tuppgök?

Kometen kommer

Kometen kommer, 2018

Himlakroppar av sten och is har besökt jorden flera gånger. Halley´s komet är kanske den mest kända. Jag har sett den avbildad på Bayeux-tapeten från 1066.

År 1910 blev människorna fruktansvärt rädda när kometen närmade sig jorden. Mest rädda var de för svansen.

Nästa gång Halley´s komet kan tänkas hälsa på oss blir den 1 juli år 2061. Då är jag redan död för länge sen. Fast också kometer kan ju dö. De kan till exempel krascha in i något. Till exempel Jorden. Och om det inte blir så lär det finnas massor av andra himlakroppar av sten och is som flyger omkring på ett väldigt farligt vis. Här hemma i Mälarhöjden har vi dock preppat oss rejält med både ved och torrfoder. Minst en vecka klarar vi oss nog. Om kometen kommer.